Angst
Jag är nu en av många i Sverige som drabbats av en psykisk sjukdom.
Panik/dödsångest. Jag lever ständigt med denna och äter mediciner.
Att drabbas av panikångest är nog en av det värsta saker man kan drabbas av.
Förloppet går snabbt, men ett anfall kan pågå i flera minuter som känns som en evighet.
I mitt fall drabbades jag av mitt första anfall för ca 2 månader sen. En månad senare fick jag två anfall på raken,
Och mina föräldrar har varje gång ställt upp och hämtat mig hem till dem, så jag kunde få lugn o ro.
Kontakt med läkare och medicinering följde på detta,
När man får ett anfall av värsta graden, förvrängs verklighetsuppfattningen markant, man får en rejäl pulshöjning , man blir livrädd och börja tänka i banor som man inte gör normalt sett. Man är rädd för att hjärtat plötsligt skall sluta slå när det maxar pulsen. En EKG jag gjorde visade att allt var normalt så hjärtsjukdom kunde uteslutas.
Men inte tänker man på det, när man får anfallet.
Natten till idag, fick jag mitt värsta anfall på länge, pulsen gick i taket o jag ringde både mor o SOS Alarm o tänkte att: Nu dör jag. Killen på Sos centralen pratade med mig igenom hela anfallet då han kände igen syndromen för en panikattack. Han pratade lungt o sansat, berättade för mig vad som skedde i kroppen, medans anfallet varade, och talade också om, att det värsta som kan hända, är att jag svimmar pga hyperventileringen. När man sen vaknar , bara nåra sekunder efter svimmningen, så är allt normalt igen.
Idag ringde även min doktor, och vi pratade om det jag varit med om inatt. Även han talade om för mig, att ingen hjärtsjukdom finns o det vet både han o jag om. Berättade även om bröstsmärtor jag haft ett tag, o hans lugna stämma gjorde mig klar över att de smärtsamma attacker på vissa delar av min bröstkorg, berodde antingen på att mina nerver ligger ikläm, eller att det är musklerna i revbenen som sträcks och gör ont. Dvs , det var helt ofarligt.
Kommer få öka min medicinering, nu en tid framöver. Samt få recept på nya tabletter.
Detta kommer innebära att det blir noll alkohol för mig ett bra tag framöver. Iaf en bit in i januari kommer jag medicineras. Det tackar iof min lever för ^^
Att leva med panikångest, tja det är faktiskt ganska svårt och jobbigt. Både för mig och mina föräldrar som även de drabbas på sitt sätt. Iomed att jag vid anfall ringt dem o tyvärr har det bara skett mitt i nätterna.
Nu gör det iof inget att det blir så, dem är inställda på det hela tiden och vet att jag kan ringa närsomhelst.
Men självklart tycker jag synd om dem också, de skall ju inte få lida för att jag gör det.
Nej, usch o fy. Annars mår jag bra både fysiskt o psykiskt.
Jag har hobbies jag kan ägna mig åt som tur är, inte alla förunnat tyvärr.
Om ni själva har eller har haft panik/dödsångest nångång, så kom ihåg att du inte är ensam.
Nu vet jag inte hur många som läser min blogg, men om nån av er som läser bloggen har drabbats, eller vet om någon som drabbats.. skriv då gärna några rader i kommentars fältet , eller mejla , ring whatever :)
Att göra som jag, skriva ner tankar och funderingar är lite som en ventil faktiskt.
Känns skönt på nåt sett =)
Ha de gott!
/K
Panik/dödsångest. Jag lever ständigt med denna och äter mediciner.
Att drabbas av panikångest är nog en av det värsta saker man kan drabbas av.
Förloppet går snabbt, men ett anfall kan pågå i flera minuter som känns som en evighet.
I mitt fall drabbades jag av mitt första anfall för ca 2 månader sen. En månad senare fick jag två anfall på raken,
Och mina föräldrar har varje gång ställt upp och hämtat mig hem till dem, så jag kunde få lugn o ro.
Kontakt med läkare och medicinering följde på detta,
När man får ett anfall av värsta graden, förvrängs verklighetsuppfattningen markant, man får en rejäl pulshöjning , man blir livrädd och börja tänka i banor som man inte gör normalt sett. Man är rädd för att hjärtat plötsligt skall sluta slå när det maxar pulsen. En EKG jag gjorde visade att allt var normalt så hjärtsjukdom kunde uteslutas.
Men inte tänker man på det, när man får anfallet.
Natten till idag, fick jag mitt värsta anfall på länge, pulsen gick i taket o jag ringde både mor o SOS Alarm o tänkte att: Nu dör jag. Killen på Sos centralen pratade med mig igenom hela anfallet då han kände igen syndromen för en panikattack. Han pratade lungt o sansat, berättade för mig vad som skedde i kroppen, medans anfallet varade, och talade också om, att det värsta som kan hända, är att jag svimmar pga hyperventileringen. När man sen vaknar , bara nåra sekunder efter svimmningen, så är allt normalt igen.
Idag ringde även min doktor, och vi pratade om det jag varit med om inatt. Även han talade om för mig, att ingen hjärtsjukdom finns o det vet både han o jag om. Berättade även om bröstsmärtor jag haft ett tag, o hans lugna stämma gjorde mig klar över att de smärtsamma attacker på vissa delar av min bröstkorg, berodde antingen på att mina nerver ligger ikläm, eller att det är musklerna i revbenen som sträcks och gör ont. Dvs , det var helt ofarligt.
Kommer få öka min medicinering, nu en tid framöver. Samt få recept på nya tabletter.
Detta kommer innebära att det blir noll alkohol för mig ett bra tag framöver. Iaf en bit in i januari kommer jag medicineras. Det tackar iof min lever för ^^
Att leva med panikångest, tja det är faktiskt ganska svårt och jobbigt. Både för mig och mina föräldrar som även de drabbas på sitt sätt. Iomed att jag vid anfall ringt dem o tyvärr har det bara skett mitt i nätterna.
Nu gör det iof inget att det blir så, dem är inställda på det hela tiden och vet att jag kan ringa närsomhelst.
Men självklart tycker jag synd om dem också, de skall ju inte få lida för att jag gör det.
Nej, usch o fy. Annars mår jag bra både fysiskt o psykiskt.
Jag har hobbies jag kan ägna mig åt som tur är, inte alla förunnat tyvärr.
Om ni själva har eller har haft panik/dödsångest nångång, så kom ihåg att du inte är ensam.
Nu vet jag inte hur många som läser min blogg, men om nån av er som läser bloggen har drabbats, eller vet om någon som drabbats.. skriv då gärna några rader i kommentars fältet , eller mejla , ring whatever :)
Att göra som jag, skriva ner tankar och funderingar är lite som en ventil faktiskt.
Känns skönt på nåt sett =)
Ha de gott!
/K
Kommentarer
Trackback